Det blev sjukhus i några dagar, hög feber , ljuskänslig och ljudkänslig.
Sköterskorna fick gå in med svaga ficklampor och jag hade öronproppar. Vid utskrivning kunde jag ju inte bo hemma.. mina stackars små flickor förstod ju inte att dom skulle vara tysta.
Jag checkades in hos mina svärföräldrar, som bor väldigt nära. Fick min mans gamla pojkrum och svärmor som tog hand om mig under 3 veckor. Hon gav all sin tid till mig under sin semester.
Min mamma kom och hälsade på och gav mig ett gosedjur med bjällra runt halsen..Jag kan säga att bjällran åkte ut:-!
Jag skulle börja arbeta igen i augusti och detta hände i början av juli. Helt omöjligt, jag var inte återställd. Jag fick istället börja arbetsträna..var på jobb 1 timme/vecka och sen ökade vi det sakta.
Alla ljud gjorde att min miljö på jobb blev annorlunda, det var liksom inte "mitt jobb" längre.
Jag reagerade ( och gör fortfarande) på t ex frankeringsmaskinen, dörrklockan, växeltelefonen , radion etc. Och solglasögon använder jag också året runt. Trots att det nu har passerat så många år så har jag vissa defekter kvar.
I december kunde jag gå upp till 80 % .
Hjärnhinneinflammation är inget jag önskar någon, inte ens min värsta ovän.
År 2003 som innehöll depression och ovanstående går nog till min historia som värsta året gällande hälsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar