söndag 27 november 2011

En sån omställning

Graviditeten var underbar. Jag mådde kanon och trivdes varje sekund. Gick upp 18 kilo.
Gick föräldrakursen här hemma med min syster då min sambo blev kvar i Spanien och jobbade.
Tidigare hade inte jag och syrran kommit varandra nära, vi hade mer en hata-älska-relation, denna kursen ändrade allt. Och än idag, 14 år senare, är vi tightare än något!
Förlossningen närmade sig och sambon skulle komma 11 december då vår flicka var beräknad till den 16:de. Men; hon hade bråttom och kom redan 9:de december. Mina coacher var pappa och lillasyster.
Jättefint stöd, pappa led nog lite mer än mig....Så såg det ut i allafall...Långt bort i dimman hörde jag honom säga; - Hon har ju ont, gör något!  
Lilltjejen kom ut med ett vrål och pappa ( som nu blev ; Morfar) höll henne först.
Vi bodde hemma hos pappa varje gång vi åkte hem på besök. Även nu fick jag bo i mitt gamla flickrum. Pappa köpte spjälsäng och farmor gav oss barnvagnen.
Den kärlek och förälskelse man får till sitt barn är det absolut bästa som livet ger.
Jag var MAMMA och älskade varje sekund av det :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar