Festlivet blev för hårt. Det kunde som sagt bli 6 kvällar/nätter med berusning. Jag drog mig mer undan och drack hemma själv istället. Inte till att föreslå:-(
Tror jag upplevde min första depression i Spanien, jag mådde dålig, var konstant trött, hade tappat orken, gnistan och lusten. Men som väl är var jag omringad av många fina vänner som stöttade och piggade upp. Det blev inte lika mycket festande, mer "sitta-hemma-och-mysa/prata"kvällar.
Träffade en kille från Usa som var på semester. Vi fann varandra ganska omgående och blev ett par. Han skulle bara stanna i 2 veckor..Det blev 3 år. Vi bodde i min lägenhet, i hans familjs sommarlägenhet, hos vänner..tja lite överallt. Han arbetade på nattklubb, jag gjorde inte många knop. Hade hemlängtan ibland och var hemma så mycket som 5-8 ggr/år. Det flögs en del.
April 1998 fick jag en tankeställare; jag var med barn.
Det var inte lika självklart för honom att behålla barnet men för mig var där inget att fundera över. Jag sa att jag kan fixa detta själv. . .Efter hans chock över nyheten lagt sig så skulle vi självklart vara 2 om barnet.. Det kom ju till att ändra sig lite längre fram....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar