Jag har läst så många psykologiböcker , jag har googlat, jag har våndats och sett hur dåligt vår dotter mådde. Det är så hemskt att man inte kan hjälpa. Det var utbrott efter utbrott, slag och spott.
Efter många många prover kom så svaren; Separationsångest . Det hade vi ju förstått eftersom vi ibland fick säga hej då några gånger när vi bara skulle ut till brevådan.
Bipolär. Detta var ett nytt ord. Men det innebär samma som Manodepressiv.
Som om detta då inte räckte till så slängde BUP in en diagnos till; ADD
Dvs; som ADHD fast utan H (Hyper). Vår dotter springer alltså inte aktivt runt.
Men hon har inget arbetsminne, svårt med koncentrationen, är uppe (på gott humör) för att sedan, bara några minuter efter, rasa rakt ner i ledsamhet och ångest.
Inte konstigt att vår tjej inte alls hittat sig själv, hon är liksom vilse i sin egen själ, vilse i sin kropp.
Hon brukar säga att hon inte förstår vad som händer, det bara händer liksom;.-)
Nu när vi visste, fått svart på vitt var det bara att fortsätta med kunskap och utbildning som vi fick via BUP... och ge oss på skolan:-o
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar